Arrow + Emotions = Arrowtions.

Mars 2017. Världen stannade och jag kastades ur mina rutiner. Liggandes i sängen med tårar under ögonen ställde jag mig samma frågor om och om igen: Hur? Hur hamnade jag här? Hur blev jag så ledsen? Hur blev jag så här ensam? Hur försvann min lust?
Och framför allt: Hur kan jag komma ur detta?

 

Jag hade en föreställning om att när människor blir sjuka i Sverige så finns hjälp runt hörnet. Men jag kunde inte haft mer fel. Jag tjatade och grät, men fick ingen förståelse för min akuta situation och tvingades vänta i veckor på att träffa en läkare. På två månader träffade jag fyra läkare och fick byta vårdcentral innan jag blev tagen på allvar. Och i samma sekund som jag tog läkarna i hand så kastades fördomarna över mig; "Du är FÖR UNG för att ha en stressrelaterad sjukdom", "Det har ju blivit lite trendigt bland unga kvinnor att sjukskriva sig för stress", "Risken är alldeles för stor att du ska hamna i ”sjukskrivningsträsket” för att vi ska våga ta till den åtgärden". De bad mig träna, söka nya jobb och gå på bio som lösning på problemet. Att jag redan förklarat att jag inte ens kunde ta mig ur sängen, hade social ångest, svårt med koncentration och starka humörsvängningar var det ingen som tog hänsyn till.

Efter månader av tröga och plågsamma processer hamnade jag hos en bra läkare och fick rätt hjälp! Jag diagnostiserades med utmattningsdepression, började äta antidepressiv medicin och fick träffa en psykolog via landstinget. Och sakta började jag må bättre. Men jag kände mig ensam, trots det faktum att jag hade en närvarande och kärleksfull familj och vänner, och skämdes över min situation. Jag kände mig som en börda för samhället, även fast jag inte fick hjälp ekonomiskt, och trodde att jag var värdelös. Under den här tiden mådde jag sämre än jag någonsin kan förklara för någon. Ångesten och tröttheten kidnappade mig och både självförtroendet och självkänslan kördes i botten.

I samma takt som jag började må bättre insåg jag att samhället inte gör tillräckligt för människor med psykisk ohälsa, och att den största hjälpen ur en psykisk ohälsa faktiskt kom av min egen research och bra människor i min omgivning. Där och då insåg jag att glappet mellan den som är sjuk och vårdens hjälp är större än det borde vara. Även om jag fick hjälp så fanns det ingen uppföljningsplan eller någon inom vården som ens visste om den hjälp jag fick faktiskt var rätt för just mig. Det var med andra ord upp till mig och mina närstående att fortsätta jaga vårdtider och se till att jag fick det som jag har rätt till. Och citatet "Du måste vara frisk för att kunna vara sjuk!" kunde inte kännas mer applicerbart.

Som ett resultat av detta föddes hösten 2017 idén till det som sedermera skulle komma att bli Arrowtions. Jag mådde äntligen bättre och kände att jag ville skapa en förändring och göra livet lättare för de som gick igenom samma sak som jag gjort. Ingen ska behöva känna den ensamhet, utsatthet och skam som jag gjorde. Och ingen ska behöva mötas av fördomar eller okunskap när de söker hjälp. Dessutom ska ingen behöva vänta och kämpa i månader på hjälp.

Min vision är att erbjuda hjälp, kunskap, verktyg och ett sammanhang för människor som har psykisk ohälsa.
Och den hjälpen finns här från dag ett!

Felizia Uggla, Grundare av Arrowtions.